Grötviks traditionella Spangenbergsegling har lång historik. I år var det dags för den 39:e upplagan. Men det har gått lite dåligt de senaste åren.

Spangenberg 2008 tog en ände med förskräckelse med överraskande kulingvindar, en kantrad och förstörd 40-fots katamaran, flera deltagare som bröt för att undsätta katamaranens besättning och endast en båt som fullföljde till målet i Torekov. Året innan hade seglingen inte heller blivit av och året efter ställdes seglingen in pga för klent intresse med inga alls anmälda. På föreningens höstmöte 2009 var man inriktad på att lägga ner tävlingen och det är visserligen förståeligt, men jag opponerade mig och tyckte vi skulle ge det en chans till. Med lite mer aktiv marknadsföring och med draghjälp av Tylöcupen tyckte jag att det skulle väl gå att få ihop kanske tio båtar, och den fantastiska seglingsarenan som Grötvik erbjuder måste vi ju förvalta på bästa sätt. Därmed fick jag äran att hålla i trådarna för årets segling…

Jag satte mig och knåpade ihop seglingsföreskrifter och skissade på bansträckning, och efter hand som väderprognosen blev säkrare med 240° vindriktning vågade jag mig på att spika två banalternativ kvällen innan. Min tanke var att lägga start, rundningar och mål utanför den stora parkeringen längs med havet för att se bra från land men det visade sig svårt eftersom vindriktningen gjorde att startlinjen inte skulle gå att lägga vinkelrätt mot vinden i så fall. Dessutom skulle det bli ganska trångt mot land både före start och efter målgång. Så det fick blir startlinje och rundningar i anslutning till Grötviks fyr, och då kunde vi dessutom utnyttja en av HSS fasta kappseglingsbojar. Nackdelen med detta är att åskådarna måste ut på piren för att se bra. Det blev en triangelbana med kryss från Påarp till Angöringen, och det skulle bli kryss även från startlinjen till en utlagd kryssboj. Två varv på triangelbanan och sedan en extra sväng till Angöringen före målrakan. Två rundningar inne vid land alltså innan målgång. Banan blev totalt 15 M.

Tävlingsdagens morgon bjöd på sol och strålande väder. Vinden låg på 8-10 m/s men vindriktningen blev mer sydlig än utlovat så första korta benet till den utlagda kryssbojen blev istället en sträckbog, och det förvärrades av att den cylinderbojen olyckligtvis draggade i den hårda vinden. Dubbla ankare behövs!

Av de 24 anmälda var det bara tre avhopp, det var sjukdom, något annat förhinder och i bara ett fall var det vinden som hindrade. Sedan blev det tre-fyra båtar som bröt under seglingen men nästan alla fullföljde alltså och det tycker jag är en bra uppslutning med tanke på att det blåste i mesta laget!

Min besättning Micha och Håkan gjorde båten klar medan jag förberedde skepparmötet med hjälp av seglingsledaren Anders Welin med medhjälpare, inlånade från Skallkroken. När första båt startade kl 11.00 låg vi fortfarande kvar i hamn en bra stund, det är skönt att ha nära ut till banan så vi kastade inte loss förrän en kvart innan vår start.

Vi startade inte särskilt bra, jag velade på om vi skulle gippa för att fördriva den sista minuten men det hann vi inte innan det blev dags för start och då var vi lite för långt ner på linjen och utan fart. Vi var förberedda på att hissa gennakern på första slörbogen ner mot Påarp men avvaktade med det eftersom det visade sig bli halvvind istället så vi hade säkert inte tjänat något på det utan snarare riskerat problem.

På kryssen mot Angöringen kändes det som att båten rann på bra, 6-7 knop och lagom spill i seglen för att inte få för mycket krängning. Vi tog ett slag västerut först för att kuna dra nytta av det vindvrid som skulle komma mot väst. Våra slag var inte några skolexempel precis och det var tungt att skota genuan i den hårda vinden. På andra varvet kläckte Håkan ur sig att han förmodligen spräckt ett revben en vecka tidigare och att det gjorde ganska ont när han slet med vinschen. Därefter fick Micha sköta skotningen – man vevar bättre om man inte har ont 🙂

Skonaren Tre Hjärtan var ute på havet och följde seglingen på nära håll. Jag vet inte om det var en slump, men oavsett om det var planerat så var det ju väldigt roligt att ha åskådare även på havet!

På första slören in mot Grötvik fick vi flera uppskärningar där jag helt tappade roderverkan genom att rodret – precis som en flygplansvinge kan råka ut för med fatala följder – stallar och tappar allt grepp om vattnet så det blev rena stoppsladdar. Jag kom efter ett tag på att om rodret börjar släppa och båten skär upp så är det bättre att räta upp rodret så att det får nytt grepp, så kan man lättare få båten att falla av igen innan all fart är borta. Ganska självklart egentligen men nu har jag det på erfarenhetskontot. Det fungerade bra på sista slören in mot mål när vi äntligen hissade gennakern. Med den satt hade vi inte någon dramatisk uppskärning alls, och genom att inte styra emot så mycket så gick det betydligt lättare att få ner båten på kurs igen utan att tappa så mycket fart.

På andra varvet kom vi förbi X-99 Blue Eagle som hade lite problem med spinnakern. De hade gått om oss tidigare men råkat ut för en broach och nu hängde spinnakern bakom båten. De slet en bra stund med att få kontroll på spinnakern så de kunde få ner den. Dom fastnade även på vår ombordkamera, först när de seglade om oss och en stund senare när de ”parkerat”. 

Vi gick i mål bland de sista båtarna och det säger tyvärr samma sak om vår placering. Om man ska leta orsaker till detta så får jag nämna för liten besättning och därmed för lite motvikt på kanten och för lite händer som hjälps åt vid slag, fintrimning och andra manövrer. Båten skulle säkerligen även må bra av att seglas med en fock istället för toktwistad genua i den vind som var. Får nog prata med tomten om det.

Efter målgång serverades goda bamsekorvar från grillen till alla hungriga besättningsmedlemmar. Sedan följde prisutdelning och det var ett ganska gediget prisbord att dela ut, så det räckte till både de bäst placerade och till utlottning.

Lars Meijer med hans vackra Drake Sofia tog hem totalsegern överlägset och kammade hem både buckla och gyllene schackel.

GPS tracking powered by InstaMapper.com

Tack för solen, tack för en ljummen kväll, tack för perfekt vind. Synd bara att vi inte fick fart på båten. 18 båtar på banan, två man på båten. Någonstans där nere i botten i resultatlistan. Det gick helt enkelt inget vidare men det kan å andra sidan i stort sett bara bli bättre.

Idag var det efterlängtad kapseglingspremiär med tisdagssegling. Tyvärr blev det lika teoretiskt som förra söndagens seglingsövning. Det var svag vind redan från början, ungefär 1,5-2 m/s vid starten. Starten och kryssen ut ur hamnen gick ganska bra (måste kolla klocksynken – vi fick starttutet nästan en minut efter att våra klockor sa att det var dags – synd på en bra start) men efter en stund på banan mot det nya rundningsmärket vid Grötvik var det slut på det roliga.

Men först en instruktionsfilm om hur man tar sig ut ur Grötviks hamn vid lågvatten.

[wpvideo Rxyz4Y0L]

Hamburgarna från grillen är alltid lika goda, och på något konstigt sätt blev det en fantastiskt härlig kväll med solnedgång och allt, trots att det var grått och lite regndroppar tidigare. Tisdagkvällarna förra säsongen var soliga nästan varenda en, hoppas det blir lika bra denna säsongen.

Båten fick stanna kvar inne i Halmstad, onödigt att slita med att få in båten över sandbanken i Grötvik igen eftersom vi snart ska ut och segla igen. Anholt nästa!

Daniel Stenholm på Express SWE595 hade inte fått sin båt färdig till denna tisdag så han passade på att fotografera istället. Här är några av hans bilder, fler fina bilder finns på http://www.swe595.se/2010/05/tisdags

Den där pinnen som sticker ut där bak på bild 4 är förresten en videokamera. Tyvärr lyckades jag stänga av den utan att märka det när jag skulle justera vinkeln så det blev inget med det.

Tack till dagens gastar Gunnar, Daniel och Henrik!

Nu har alla filmerna från årets Tjörn Runt blivit klara. Harald Treutiger gör sig riktigt bra som programledare i seglings-TV. Mer sånt!

Dags igen för den traditionella Krabbseglingen i Skallkroken. Inte precis traditionell för Libelle, men jag har åtminstone seglat tävlingen en eller ett par gånger tidigare i egen båt med vår Birdie 24 någon gång på 90-talet. Den gången upplevde jag en broach med spinnaker, fick därmed närkontakt med masttoppen på Arvidssons Maxi 77 vilket kostade honom toppblocket på spinnakerfallet om jag minns rätt. Dessutom lyckades vi missa att passera på rätt sida av en boj mitt på banan så vi blev diskade till slut. Men festen var kul och krabborna goda.

Så nu var det dags att återuppleva denna segling. Tre fjärdedelar av ordinarie besättning var med ombord när vi seglade från Grötvik till Skallkroken på fredagskvällen. Vi hade med oss våra äldsta killar som är klasskompisar med varandra i tvåan. Ganska blåsigt med 10-11 m/s, vi seglade med två rev i storen och lite inrullad genua. Killarna tjöt av förtjusning i vågorna, bättre än Liseberg… Efter vi passerat Tylön på insidan för lite sjölä och paus från vågorna började dom bli lite segare och blev lite sjösjuka men det var lyckligtvis ingte någon som offrade till havsgudarna. Samtidigt öppnade sig en klarblå himmel och det blev en helt fantastisk halvvindssegling mot solnedgången, förbi Ringenäs och vidare norrut till Skallkroken.
Vi blev väl mottagna i Skallkrokens otroligt mysiga hamn och efter middag i båten sov vi gott ombord allihop. Men först kollade jag hur loggivaren mådde, loggen visade en knop för lite och orsaken var det inte någon tvekan om. Bort med havstulpanerna!

På morgonen blev småkillarna upphämtade efter en stadig frukost och efter skepparmöte och lite förberedelser så stack vi ut till havs. Rejält med vind och mycket vågor. Två rev i storen och lite inrullad genua blev receptet igen. Vi hade egentligen behövt en kryssfock – att rullreva en genua blir inte speciellt bra men det fick duga i brist på annat. Fördelen är att det går lätt att rulla ut den igen på undanvind.

Bansträckningen bestod av fyra varv (skissen visar bara två av varven) runt startboj inne vid hamnen och västpricken utanför Skallkroken, totalt ca 12 distansminuter. Just det, det var ju den där bojen i mitten av banan vid 3,7-metersgrundet också, Bergs boj heter den visst (undrar hur det namnet kom till), den skulle man hålla söder om och det lyckades vi faktiskt med denna gång. Det är mycket grund och rev utanför Skallkroken och det var väldigt skönt att ha plottern som stöd för att inte hamna fel.

Libelle och besättningen trivdes bra, båten tuggade i sig vågorna fint och gick hur bra som helst i sjön och kulingvinden på 11-14 m/s. Jag är riktigt nöjd med hur båten beter sig och hur bra den lyder roder. Andreas och Daniel fixade gastandet galant. Men med bara tre man ombord och för lite erfarenhet i bagaget strök vi tankarna på att hissa gennakern. Toppfarten blev ändå drygt 10 knop i surfarna på en öppen slör. Men det är långt kvar till spjutet Molich X ”Millan” med Stellan vid rodret som gjorde över 17 knop med spinnaker. När de gick i mål som första båt hade vi just rundat startbojen och hade börjat kryssa på det sista varvet på banan. När vi sedan kom i mål (och fick ett skott som sista båt) möttes vi av applåder och jubel från piren, det värmde verkligen!

Tvåa efter Millan blev Banner 30 Puh på hemmabana och trea blev Folkbåten Svea från Halmstad. Jag hade blivit förvånad om vi hade lyckats slå någon av dessa även på en mer normal kappseglingsdag. Vi är mycket nöjda trots sistaplatsen. Vi har lärt oss mycket av dagen och har mer självförtroende med oss själva och båten och framför allt glada att vi fullföljde seglingen. Vi tyckte att det var en rolig segling alla tre, även om det var lite exceptionella förhållanden.
Tyvärr fick vi hoppa över dagens verkliga huvudnummer nämligen själva festen med skaldjursbuffé med hemmakokta havskräftor i partytältet på kajen, så vi seglade hem till Grötvik igen efter mat och fikapaus i land.

Stort tack till Skallkroken för en välorganiserad och lyckad segling! Här finns bilder och en film. Har hört talas om att även festen var lyckad.

Här är mer av våra bilder och en film ur Libelles perspektiv.

Det finns även lite sköna bilder från Blur-Peters gästspel på förra årets Krabbsegling som var en betydligt lugnare tillställning.