Krabbseglingen

Dags igen för den traditionella Krabbseglingen i Skallkroken. Inte precis traditionell för Libelle, men jag har åtminstone seglat tävlingen en eller ett par gånger tidigare i egen båt med vår Birdie 24 någon gång på 90-talet. Den gången upplevde jag en broach med spinnaker, fick därmed närkontakt med masttoppen på Arvidssons Maxi 77 vilket kostade honom toppblocket på spinnakerfallet om jag minns rätt. Dessutom lyckades vi missa att passera på rätt sida av en boj mitt på banan så vi blev diskade till slut. Men festen var kul och krabborna goda.

Så nu var det dags att återuppleva denna segling. Tre fjärdedelar av ordinarie besättning var med ombord när vi seglade från Grötvik till Skallkroken på fredagskvällen. Vi hade med oss våra äldsta killar som är klasskompisar med varandra i tvåan. Ganska blåsigt med 10-11 m/s, vi seglade med två rev i storen och lite inrullad genua. Killarna tjöt av förtjusning i vågorna, bättre än Liseberg… Efter vi passerat Tylön på insidan för lite sjölä och paus från vågorna började dom bli lite segare och blev lite sjösjuka men det var lyckligtvis ingte någon som offrade till havsgudarna. Samtidigt öppnade sig en klarblå himmel och det blev en helt fantastisk halvvindssegling mot solnedgången, förbi Ringenäs och vidare norrut till Skallkroken.
Vi blev väl mottagna i Skallkrokens otroligt mysiga hamn och efter middag i båten sov vi gott ombord allihop. Men först kollade jag hur loggivaren mådde, loggen visade en knop för lite och orsaken var det inte någon tvekan om. Bort med havstulpanerna!

På morgonen blev småkillarna upphämtade efter en stadig frukost och efter skepparmöte och lite förberedelser så stack vi ut till havs. Rejält med vind och mycket vågor. Två rev i storen och lite inrullad genua blev receptet igen. Vi hade egentligen behövt en kryssfock – att rullreva en genua blir inte speciellt bra men det fick duga i brist på annat. Fördelen är att det går lätt att rulla ut den igen på undanvind.

Får sätta en fock på önskelistan jämte spinnakern.

Av närmare 30 båtar på startlistan var det bara en dryg handfull som startade men flera av dom bröt en efter en, antingen för de tyckte det var för blåsigt och skumpigt eller för att de körde sönder saker. Det gick väl åt ett par spinnakrar tror jag. Till slut var det bara fyra båtar kvar på banan – vi var en av dom.

Vi hade också ett litet haveri – den brandkarbinhake som storskotet var fäst med höll inte för belastningen i en gipp innan start, den var på väg att bli uträtad trots 8 mm tjockt rostfritt stål. Daniel fick dyka ner i verktygslådan och byta till en shackel just i startögonblicket. Tur att Andreas upptäckte det i tid, det hade inte varit kul om bommen flög iväg okontrollerat på kryssen eller vid en gipp.

Vi smög alltså över startlinjen med bara genuan, storen hängde utan skotning. Dessutom blev jag osäker på om vi var över startlinjen för tidigt så för säkerhets skull svängde jag ner bakom linjen en gång till efter vår signal.

Bansträckningen bestod av fyra varv (skissen visar bara två av varven) runt startboj inne vid hamnen och västpricken utanför Skallkroken, totalt ca 12 distansminuter. Just det, det var ju den där bojen i mitten av banan vid 3,7-metersgrundet också, Bergs boj heter den visst (undrar hur det namnet kom till), den skulle man hålla söder om och det lyckades vi faktiskt med denna gång. Det är mycket grund och rev utanför Skallkroken och det var väldigt skönt att ha plottern som stöd för att inte hamna fel.

Libelle och besättningen trivdes bra, båten tuggade i sig vågorna fint och gick hur bra som helst i sjön och kulingvinden på 11-14 m/s. Jag är riktigt nöjd med hur båten beter sig och hur bra den lyder roder. Andreas och Daniel fixade gastandet galant. Men med bara tre man ombord och för lite erfarenhet i bagaget strök vi tankarna på att hissa gennakern. Toppfarten blev ändå drygt 10 knop i surfarna på en öppen slör. Men det är långt kvar till spjutet Molich X ”Millan” med Stellan vid rodret som gjorde över 17 knop med spinnaker. När de gick i mål som första båt hade vi just rundat startbojen och hade börjat kryssa på det sista varvet på banan. När vi sedan kom i mål (och fick ett skott som sista båt) möttes vi av applåder och jubel från piren, det värmde verkligen!

Tvåa efter Millan blev Banner 30 Puh på hemmabana och trea blev Folkbåten Svea från Halmstad. Jag hade blivit förvånad om vi hade lyckats slå någon av dessa även på en mer normal kappseglingsdag. Vi är mycket nöjda trots sistaplatsen. Vi har lärt oss mycket av dagen och har mer självförtroende med oss själva och båten och framför allt glada att vi fullföljde seglingen. Vi tyckte att det var en rolig segling alla tre, även om det var lite exceptionella förhållanden.
Tyvärr fick vi hoppa över dagens verkliga huvudnummer nämligen själva festen med skaldjursbuffé med hemmakokta havskräftor i partytältet på kajen, så vi seglade hem till Grötvik igen efter mat och fikapaus i land.