Krabseglingen i Skallkroken i lördags hade 18 deltagande båtar i tävlingsklassen och ytterligare en handfull utom tävlan i familjeklassen. Bra väder med 5-7 m/s senare ökande till 7-9 m/s. Någon regnskur fick vi också med tillhörande vindbyar och stiltje.
Alla ordinarie gastar var upptagna på olika håll men jag fick till slut tag i Joel på HSS gastbank. Han seglar i vanliga fall med Saphira men var tillgänglig idag. Vi var alltså två ombord.
Det började bra med en vältajmad start och hygglig kryss i början. Det var i slutet av första varvet som det började strula på allvar. Först trasslade genuaskotet in sig runt förstaget när vi rullade in den efter gennakerhissningen. Under tiden Joel försökte reda ut det behövde vi gippa, och det är alltid lite riskabelt. Mycket riktigt gennakern trasslade in sig i förstaget så nu var det två trasselhärdar att reda ut. Gennakern fick vi ordning på och hann få ner innan rundningen, men något fungerande genuaskot hade vi ännu inte så vi fick börja kryssa med bara storen medan Joel ordnade det sista med genuaskoten.
I denna röra tappade jag fokus på banan och styrde direkt mot västpricken, men tyckte efter en stund att det gick lite väl enkelt med nästan en sträckbog på kryssen. Då var vi jämsides med ”Bergs märke” men 200 meter på fel sida om märket. Visst ja, vi skulle runda söder om Bergs märke först! Det var bara att falla av och ta den extra svängen för att komma rätt på banan.
Jag har faktiskt missat det märket en gång tidigare på Krabbseglingen, men det var med vår Birdie 24 för ungefär 15 år sedan och det slutade med att vi blev diskade den gången. Men den här gången upptäckte vi missen och klarade oss…
Banskissen visar Bergs märke ungefär mitt på skissen. Banan seglades två varv och var totalt ca 15 NM.
På den andra långa gennakerbogen efter västpricken fick vi ett envist timglas på gennakern efter hissning. Den blev alltså snodd på mitten. Hur vi än drog i skot och nerhal, föll av och lovade upp så ville inte timglaset reda ut sig. Vi fick segla på med timglaset och alldeles för lite segelyta. Men efter en gipp redde det ut sig och gennakern stod sedan finfint.
Nu var vi långt efter de flesta andra så kryssen tillbaka till västpricken kändes väldigt lång och seg. Dessutom hakade genuaskotet upp sig runt förtöjningsknaparna inte bara en utan två gånger. Måste fixa några klossar som blockerar de knaparna.
Sista gennakerbenet in till mål skulle bli lite av en revansch och kanske kunde vi komma ifatt någon av de sista båtarna. Men det ville sig inte bättre än att gennakern snodde in sig runt förstaget igen, denna gång ganska rejält så vi kunde inte trassla ut den och inte ens få ner den. Vi fick trycka ner så mycket av gennakern det gick genom förluckan för att minska vindfånget, så fick resten hänga kvar runt förstaget tills vi kom in i hamn och kunde trassla ut det i lugn och ro. Vi blev sist med råge men vi tog oss iallafall i mål på rätt sätt.
En rekordtrasslig segling med skotspagetti och gennakersallad. Men vi hade roligt iallafal och en skön dag på havet, och ingenting gick sönder. Stort tack till Joel som kämpade på bra i alla motgångar! När det strular är två par händer alldeles för lite.
Resultatet finns ännu inte på Skallkrokens webb, men det finns en bild på reultatlistan på Tylösegling
Båten fick ligga kvar i Skallkroken till söndag kväll pga andra aktiviteter i land. Jag tog cykeln till Haverdal på söndagkvällen för att hämta hem båten och fick en härlig kvällstur hem till Grötvik.
