Blanka och fina är dom, ihopskruvade från ett plockepinn-mekano igår. Symboler för att säsongen närmar sig slutet. De väntar på att göra sitt jobb och ge båten ett stöd över vintern. Lite vemodigt är det, och det finns roligare saker att lägga pengarna på. Nödvändigt ont. Känns som att det blir en lång vinter.

Kommande helg åker masten av, under förutsättning att mastkranen räcker… Jag hade fel om masten – den är 15,7 meter hög från mastfoten nere på kölen. Mastkranen når som sagt 7,8 meter över kajen och det innebär att lyftpunkten faktiskt hamnar UNDER mastens mittpunkt och det börjar kännas lite väl tajt. Jag väntar besked från Seldén om var man kan förvänta sig att tyngpunkten ligger på en mast med konad topp. Den borde hamna ett antal decimeter under mittpunkten tycker jag.
Ett dykarviktbälte kanske skulle göra susen?